► 65 år. Det är ju fan ingenting, för att uttrycka det på ren svenska.
► Ta vara på dagarna vi får, ett råd till oss alla.
I fjol Magnus Olsson, 66. Nu Peter Gustavsson, 65.
Så sorgligt.
Så onödigt.
Så … så många tankar som far genom huvudet.
DET KÄNNS SOM det var i går (det var det inte) som jag träffade Peter Gustavsson och Jörgen Pettersson ute i Frölundaborg och surrade hockey. Säkert handlade det om Frölunda. Deras klubb. Den som jag, en ensam och till idrotten flyende tonåring, stenhårt följde som ung innan privilegiet att jobba med puckar och bollar gjorde att allt vad supporterskap snabbt flög ut genom det mentala fönstret.
Jag kommer så väl ihåg Peter Gustavsson och Christer Kellgren, ofta i samma kedja, ett tag med smålänningen Bengt Kinell som center om inte mitt minne spelar spratt med mig. Det högklassiga spelet, deras prestationer, men också numren på ryggarna. 8 på Peter. 6 på Christer. Ensiffrigt på anfallarna. Lite coolt, tyckte jag. Eller om det ordet kanske kom senare i min vokabulär. Fräckt? Fränt? Tufft?
Det var länge sedan nu, vi snackar sent 1970- och början 1980-tal, men inte så länge att Peter skulle behöva lämna oss, blott 65 år gammal. Jag kände det samma när en annan spelare från den tiden, Magnus Olsson, i fjol gick bort alldeles för ung (66).
Vi lever i en (sannolikt) mer individualiserad tid än någonsin, jag-et är stort, jag-et i centrum, den som inte får sin vilja igenom kan alltid dra ”kränktkortet.” Men en sak kommer vi inte undan (ni vet vad) – och inte fasen vet vi hur länge det dröjer heller.
Är det något Peters och Magnus alldeles för tidiga adjö till jordelivet säger mig så är det följande:
Man borde vara noga med att ta vara på dagarna bättre. Njuta av det enkla, att kunna gå, andas, göra det i frihet, utan risk för att få en bomb i skallen (vi som har den lyxen). Hälsa på den där vännen man länge tänkt på. Göra den där resan. Ringa den där personen som i unga dagar betydde så mycket.
En dag är det för sent.
Ingen av oss vet när.
Vila i frid, Peter Gustavsson.
Nedan Anders Broströms rader på Facebook om sin gamle lagkamrat Peter Gustavsson, han som alltså gick bort efter ”en lång tids sjukdom” som Frölunda meddelade på tisdagskvällen.
***
I dag är det upptaktsträff för SDHL och SHL. Jag tänkte ett tag åka men kände att det blev för mycket. Skövde och Frölunda–Rögle i morgon torsdag. Följer spektaklet via Aftonbladet.se
***
Här, via hockeysverige.se, får ni fler Frölundakommentarer efter Peter Gustafssons bortgång.
En av mina första hockeyidoler från sent 70-tal till en bit in i 80-tal. Han lämnar oss en bra bit innan det vi normalt kallar medellivslängd. En sådant nyckeltal förutsätter att några lämnar oss tidigare och några senare. Jag vet Henrik att du har en jättegod avsikt men jag blir tokig när jag läser att 65 år är ”ingenting”. Rent generellt. I mina öron så förminskas Peters 65 år. Dessa 65 år har förmodligen han inte velat vara utan. Förlåt mig Henrik men jag blir tokig på dessa floskler.
Tråkigt att du tolkar det så. Det var en spontan känsla, ett uttryck för hur jag spontant känner när någon går bort så tidigt.
I sådana uttryck överdriver man ju gärna, detta för att ge uttryck för hur stark den där spontana känslan är.
Självfallet är 65 väldigt mycket, mer än två tredjedelar av livet för de allra flesta av oss.
Då ska du veta att jag blir tokig på mycket:).
Han kan bli ”hur bra som helst” Alltså oändligt.
Han spelar ”livsfarligt” Man kan alltså dö av det.
0sv:)
Jag förstår. Du har självfallet goda poänger.
Peter Gustavsson. Vi växte upp i samma kvarter. Biskopsgården på Hisingen. Peters mamma jobbade i mataffären på Sommarvädersgatan. G T Livs tror jag den hette. Vi sa ”tant Gustavsson ” till henne. Andra tider då. Peter spelade i sin ungdom i Kometerna, jag och mina kompisar i Demonerna.
Beaktansvärda ord och råd från Leman.
Minns från lång tid tillbaka när jag en gång som ung utav en ren tillfällighet lyssnade på radion och det handlande om en prästmans jobb. Han fick frågan vilket var det mest besvärliga (jobbiga) i hans yrkesutövande? Prästen svarade att det var när han skulle ge lindring till någon och vars död var i antågande. Han berättade att han många gånger hade då mött människor i dessa mycket svåra situationer och vilka var mycket ångerfulla för att de inte hade gjort (av olika anledningar) både det ena och det andra medan hälsan ändå var med dem. Vid dessa möten var det oerhört svårt att som själavårdare enligt han själv att kunna vara helt tröstefull (för ärlig måste han ju ändock vara) och varvid han samtidigt var mycket förmanande till lyssnarna att de själva ska helst undvika att inte hamna i ett liknande läge med en massa bitterhet och sorgsenhet inom sig när det så är dags – utan verkligen passa på med allt sitt önsketänkande (så långt det är möjligt, givetvis) under den tid man lever och kan.
Kanske alltför allvarsamma ord från mig denna gång.
Jag är inte en ”morbid” person utan snarare faktiskt en ganska så ”glad lax” för det mesta annars. 😉
* Jag är ingen ”morbid” person …
Vi som träffat dig, Edward, skulle skriva under på den glada laxen åtta dagar i veckan. 🙂
P.S. Man får hålla isär på de båda uttrycken: ”Lök på laxen” och ”Grädde på moset” och som Du, Henrik – med all säkerhet känner till också. 🙂
Oh, ja. Mycket viktigt.
Ledsamt med Gustavsson..
Uppstartsträffen,
Rönnberg snackar, enligt AB, om att det är skönt att inte ha Joel kvar, som haft alla i fast grepp …hur tolkar man det…? Har han glimten i ögat eller ligger det nåt allvar i att Joel varit för stark och styrt rubbet, Ingen vågat säga emot…?
Lite kioskvält i den i så fall…
Återigen livet lite ljusare i denna tråd efter den meningslösa, begränsat intellektuella Lakers-snubben..
Det var ett skämt!! 🙂
Rönnberg skämtar givetvis, att Joel skulle haft hela klubben i ett fast grepp, ha ha!
Det är att ta i. Jag vet bara två som tror det, Dick och en annan herre…
Vidare sa han att man sagt till Friberg att han var bäst lämpad som kapten, men att man i själva verket drog lott…
Man kan diskutera lämpligheten i det uttalandet, även som ett skämt sår det tvivel.
Fin text Leman. Minns när jag som Junior fick förmånen att spela med A-laget och vi mötte Härryda i dåvarande 2an. Kan ha varit några år in på 90-talet. Jesus vad skicklig han var redan då! Och ödmjuk!
Om inte mitt minne sviker mig så var både Peter G o Jörgen P med i returen. Vi vann inte den matchen, bör tilläggas….
Trist när människor går bort i för tidig ålder. Oavsett vilket relation man har till dom.
Du har lirat mot Peter? Wow. Där ser man.
Mitt minne av Peter Gustavsson är att han alltid var bra på isen. Han måste haft någon dipp, men inte som jag såg.
En spelare som kunde göra oväntade grejer och var Frölunda trogen, även under tuffa tider, i division 1.
Tolv år i Frölunda. Heders!
Grym hockeyspelare som jag fick njuta av både i Frölunda och i Hanhals.
65 är ingen ålder. Otroligt tråkigt.